Denna bilden är tagen mitt på dan på ena stranden på ön Perhentian Besar utanför Malaysias kust, 12:e januari 2007. Linda och jag hade kommit dit dan innan som resekompisar för att slappa under lågsäsongen. Resorten hade lite personal som höll på att förbereda för säsongstarten. Vi övertalade dem att ordna en enkel middag åt oss. Vi kom tillbaks på kvällen. Då hade de sopat undan en del av löven, gjort i ordning ett bord för två på den i övrigt öde restaurangen, och serverade en enkel middag där de generöst nog lät oss dela en medsmugglad flaska rödvin. Efteråt satt vi på stranden och beundrade natthimlen. Därefter var vi inte längre bara kompisar.
På det underbara sättet började vår resa. Otroligt nog har den bara blivit ännu bättre ju mer tiden gått. Jag ser inget slut på den heller. Därför var det som hände i fredags så självklart. Just det. Nu är vi förlovade.
Vid min bankomat i Ruwais utspelar sig rätt ofta kul scener. Kul om man har humor lagd åt det hållet alltså. Vilket man i princip måste ha här för att överleva mentalt en längre tid i det här landet.
De lågavlönade arbetarna från Indien, Pakistan etc är lågavlönade just för att de har låg kunskapsnivå om det mesta och bara kan göra enklare handarbeten. Till exempel har de väldigt låga engelskakunskaper, prata kanske, läsa/skriva nej. Likväl har de en lön som sätts in på ett bankkonto med följdproblemet att de måste ta ut pengarna från bankomaten med sitt bankomatkort. Displayen på bankomaten är på engelska och arabiska. Great success!
Lösningen de har är att se till att komma minst en hel minibuss på en gång efter jobbet. Med sig har de någon som kan hantera bankomaten som får stå och processera ett kort efter ett. Pinkoden är praktiskt nog skriven på en lapp klistrad på varje kort. Allihop står i en klunga runt killen vid bankomaten och fightas om vem han ska hjälpa först. Uppenbarligen har ingen insett att de ändå får vänta på killen som är sist innan bussen går…
Det hela tar ju sin tid. Första gången jag hamnade bakom i kön bara jag studerade situation, garvade öppet och gick iväg för att komma tillbaks senare. De trodde nog jag var mentalt störd.
Idag orkade jag inte det, ville få betalt min telefon och interneträkning, vilket sker genom att man tar ut kontanter och sen går till telebolagets insättningsautomat 30 m längre bort och matar in sedel för sedel. Det ska gå att ordna via internet också, men för att aktivera den tjänsten krävs troligtvis ytterligare ansökningshandlingar, passfoton med röd bakgrund, passkopia, visakopia etc, och jag får dessutom inget riktigt kvitto jag kan lämna in till företaget för att få ut pengarna på lönen.
Så idag ställde jag mig och väntade. Det var bara två-tre pers den här gången. Men precis när de var klara kom en hel buss till och försökte tränga sig före mig och två andra genom att använda samma kille. Kökultur är ofta okänt begrepp bland dessa människor. Tur nog har jag lärt konsten att anpassa mig efter situationen – en annan sak du måste excellera i för att undgå frustration här. Sålunda spelade jag nu efter deras regler: Grabbade tag i axeln på killen som just försökte passera mig på vänster sida och drog bak honom. Killen på höger sida backade genast självmant, och snart hade en prydlig kö formats med mig först på tur. Kökulturcentrum i min svenska hjärna vaknade genast och tog ett rejält skutt av livslust, efter att ha legat i dvala sen jag kom till UAE. Mycket bra!
Linda kom tillbaks från sin jobbresa till Europa. Helgen efter, sista i januari, firade vi ett år försenat genom att bo en natt på lyxhotellet i Ruwais, och äta god middag på deras grymma restaurang Zaitoun. Jag sa att det var anniversary när jag bokade bord, så vi fick frossa i en stor chokladtårta de gav oss gratis :-).
Sen började den jobbiga perioden. Linda och hennes företag kunde inte komma överens om en fortsättning, så hon sa upp sig. De behandlade henne inte schysst alls, mycket väntan, irritation, frustration och tandagnisslan. Just nu väntar vi ”bara” på att de ska avsluta sin sponsring av hennes arbetsvisum, så vi kan åka på semester och hon kan leta nytt jobb på allvar!
I övrigt har det varit mycket jobb under veckorna, och mycket skoj på helgerna. Vädret har varit vinter, inte så kul att vara ute – regn, kallt, blåsigt, sand i luften och så. Därför har det blivit en hel del klubbliv i Dubai med kompisgänget där, som nu utökats med Malin från Göteborg som är nere på praktik. Vi trivs riktigt bra med att bo i villan i Jumeirah, trevligt läge och trevligt folk som dyker upp på besök.
Sen pågår planeringen av pappa och Gunillas besök i mars, har hållt presentation om att bo och leva i UAE för besökande Europa-kollegor, installerat Linux och spelat en del på PS3, börjat se ny serie Californication, Taste of Dubai Food Festival, hållt bra frekvens och kvalitet på gymbesöken och en hel del annat.
En hel del foton har det blivit. Ska försöka ta ett ryck och uppdatera fotoalbumet i veckan!
