J i Emiraten

Min kära hustru hade ordnat 2 dar för oss på nyöppnade Atlantis Resort längst ut på palmen. Ett gigantiskt komplex med 1500-rums lyxhotell, akvarium med 65000 fiskar, massa restauranger, gym och spa, en grym vattenpark, 2 km strand, massa pooler, delfinarium. Allt gjort i Atlantis-tema.

Känslan av Las Vegas (förutom frånvaron av spel och gambling) eller stort tema-resort a la Disney var påtaglig. Inte minst för att inriktningen mot barnfamiljer var tydlig. Därmed är det Dubais första riktiga 5-stjärniga familjeresort. Vill man ha lugn och ro och romantik i Dubai finns istället One and Only, Ritz Carlton m fl.

Vi gjorde det bästa av de två dagarna. Njöt av trevligt rum med as-skön säng, regnskogsdusch och utsikt över hela palmen från balkongen på våning 14.  Njöt av trevliga solstolar vid läckra pooler. Njöt en heldag på Acquaventure, vattenparken där man förutom slappande i solstol plaskade runt liggandes på en badring i flodfåror, strömmar, vattenrutschkanor med mera. Rekommenderas!

Av alla restauranger är det fyra som drivs av Michelin-belönade kockar. Vi valde den italienska Ronda Locatelli. Dyrare än en normal italienare, javisst, men inte hutlöst (1100 kr för tre rätter för två med en flaska vin). Särkilt inte med tanke på att mat, service och miljö var perfekt. Alltifrån den bögige humoristiske sommeliern till hovmästarens avslappnade service, lagom väntetid utan stressande personal och fantastisk god mat. På menyn ser det ut som vilken italienare som helst – inga superexotiska råvaror eller på pappret nydanande rätter. Men väl på bordet var inget som vanligt, allt hade vridits upp ett par snäpp. Till och med tiramisu som känns rätt standardiserad var väldigt annorlunda på ett bra sätt (fluffig och smakrik istället för stabbig och sockerkakig). Kommer gärna tillbaks hit igen. Vore intressant att prova en Michelin-pizza också!

Nästa kväll valde vi asiatiska Nasimi. Klart godkänd mat, cool miljö, men ingen Michelin-kock, ingen Michelin-nivå trots samma priser som Ronda Locatelli. Lika god mat kan fås för under halva priset på flera asiater i Dubai, t.ex. Curry in a hurry. Samma sak med frukosten – har haft bättre på andra femstjärniga hotell till lägre pris än de 250 kr/pers det kostade här. Incheckningsköerna behöver också trimmas bort, men det får antas vara uppstartsproblem för ett nytt hotell.

Summa summarum, en mycket trevlig upplevelse. Vattenparken och restaurangerna lär få återbesök! Delfinariet vill man ju också se så småningom!

Nu är det sån där period när tiden går ruggigt fort igen. Att bloggen då inte ville funka efter jag uppgraderade den var typiskt, men nu är det fixat!

Senaste helgen var långhelg i Dubai. Ordnade lite praktiska saker för Linda, hade en mycket nice bbq-kväll i trädgården med Dubai-vännerna med en sväng till Chi@The Lodge efter, tränade spinning, åt god asiatisk mat på Curry On (inte så lite göteborgskt det namnet, va?), såg den ok filmen Cloverfield med Henrik i villan och besökte Dubai Flea Market.

Loppmarknad är inget man ser jätteofta i emiraten. Mycket trevligt, avslappnat i skuggan under palmerna i Safa Park. Dessutom hittade vi lite småsaker att shoppa billigt, och kunde slappa på beanbags framför live-band som körde original och covers i rock/grunge-blandning. Schysst arrangemang!

Idag ska jag få min present av Linda. Det blev några veckor i efterhand eftersom det är nån typ av aktivitet som inte hålls så ofta. Desto mer spännande! Trevliga ledtrådar har jag fått – vi ska tydligen ut med bilen till en camp i öknen ikväll där jag beordrats god aptit och rytmkänsla. Dessutom fick jag en bild på massa arabiska mattor nedanför en sanddyn, med bongotrummor utspridda mellan liggplatserna. Hmmmm, ska bli intressant 🙂

Annars är det en lugn helg som gäller för att bli frisk från förkylningen. I onsdags kväll åt vi god thai-mat på sjukt charmiga stället Smiling BKK. Linda åt ”Wax off”, jag funderade på ”Wax on”, ”10-baht Love you long time”, ”Fook Mi” eller ”Viagra for Papa” men det hamnade till slut på en schysst wok-rätt som jag inte minns det roliga namnet på…

Igår blev det lite shopping (äntligen hade Ikea fått in bordet Linda ville ha). På kvällen blev det steak på TGIF, nu ska vi luncha på Dubai Heritage Village.

Torrt i luften. Torrt på bloggen.

Ja nu har den sköna säsongen börjat på allvar, runt 31-32 på dagen och runt 23 vid niotiden på kvällen, och torrt!

Torrt på bloggen beror på att det varit full fart, både på jobbet och kvällar och helger. Folk från andra länder har förstått vilken tid på året man ska komma hit, så massa möten med folk från Europa och Asien på jobbet har klämts ihop i november och både jag och flera kollegor har familj eller vänner på besök.

För i slutet på oktober kom mor och bror hit för 9 dagars turistande och sol o bad. Måste säga att jag lyckats sy ihop ett rätt gediget program för dem, som blev riktigt lyckat! Det började med en slapp dag med rundtur och shopping i Dubai, som avslutades med lyckad ökensafari i regi av Lindas företag, Sunflower. William uppskattade särskilt bilkörningen i sanddynorna och sandboardingen!

Dan efter drog vi upp till bergen för picknick och bad i Hatta Pools innan färden fortsatte till gröna staden Al Ain för en natt på det trevliga hotellet uppe på höga berget Jebel Hafeet, med grym utsikt från balkongen över öken och stad. William uppskattade särskilt vattenrutschbanorna.

Därefter behövde de vila upp sig lite, så de fick häcka på stranden i Ruwais 3 dar medan jag jobbade. William uppskattade särskilt lunchhamburgaren varje dag på Danat-hotellet.

En natt i Abu Dhabi följde med god mat på italienska restaurangen Pappagallo (med obligatoriska filipinobandet som spelade requests mellan borden), en stadsrundtur och en sväng in på Emirates Palace. Dessutom hittade jag en tröja och William både vinterskor och mössa i Marina Mall. Han uppskattade särskilt tuffa t-shirts i Blend-butiken.

Som avslutning blev det 1,5 dag i Dubai med en sväng i soukerna och abra på creeken, obligatorisk Ravi-middag, goda drinkar på One & Only Royal Mirages bar ”Rooftop”, några timmar med sol, bad och titta på folk på Jumeirah Beach Park och en mycket god avslutande middag på Benjarong, thai-restaurangen i Dusit Dubai. William uppskattade särskilt alla tuffa bilar han bara sett i dataspel förut…

Summa summarum, superkul med besök och det tyckte de med. Ett urval av 80 bilder hittar ni här. Bådar gott inför att Lindas mor, syster och kompisar kommer ner i december/januari. Så nu undrar jag bara vem kommer näst av min familj / mina vänner?

En av de stora fördelarna med Abu Dhabi och Dubai är urvalet av mat från hela världen (tja, nästan iallafall, har ju inte sett nån finsk eller grönländsk restaurant ännu…).

Bäst gillar jag bra hak bland smågatorna i centrala stan. Smågator som myllrar av folk och småbutiker som säljer allsköns prylar, garanterat mest från Asien. Där hittar man ställen med ofta supergod mat till lite pengar och en kulturell upplevelse på köpet.

Som när jag förra året åt shawarmas på en uteservering i elektronik-souken i Deira. Eller de hade ingen annan servering än dessa 5-6 bord med plaststolar på en grön filtmatta på trottoaren. Kanske inte optimalt när det är 38 grader varmt på kvällen och massa bilar passerande 2 meter bort, men charmigt! Att vara en av få västerlänningar bland ett myller av indier och pakisar på gatorna ger också en känsla i sig.

I torsdags var vi ute på middag på Ravi’s Palace i Satwa för att äta indisk middag. Stället är precis så lagom sympati-sunkigt som det ska vara, med lite kartongskivor som täcker hål i väggarna, melamin-tallrikar/skålar, enkla stolar och bord med glasskivor, menyer med handgjorda prisändringar, ett evigt tjatter och en armé av svettiga men ytterst vänliga servitörer. När man ville ha mer dricka öppnade de helt enkelt en kyl och ställde fram burken. Trots detta var det fullpackat i lokalen och på uteserveringen med folk från alla världens hörn – västerlänningar (inklusive familj ute på helgmiddag), indier, pakistaner, filipinos, kineser. Anledningen är att det är supersmarrigt och billigt, typ 40 kr/person.

Ja, det var till och med kö för att få bord, trots att det jämte på gatan ligger två ställen till med exakt samma meny: Ravi’s Restaurant och Rawi’s Palace. Bara en sån sak får en att le!

Spännande, gripande och overkligt. Men ändå obehagligt verkligt.

Läs Zannas blogg, efterkatastrofen.

Zanna är en ganska avlägsen bekant som jag träffat ett par gånger i festliga sammanhang. Jag kunde aldrig ana.